Lämna utan ånger - del 1

Att gå från en deprimerad person till en förvirrad och slutligen helt säker person ger olika perioder på hur man ska vara bland människor. Jag har lärt mig att anpassa mig. Anpassa mig efter vilka människor jag är med och umgås med. Vilka jag ska lita på och vilka som kommer hugga mig i ryggen. Jag har lärt mig för att jag har varit med om mycket. Jag, Fatima, är lesbisk.

 
- Fatima! FATIMA! Upp jalla, klockan är mycket! hör man mamma skrika från köket
Haa, ma.. Kommer, kommer.. 

Jag tittar på mig själv i spegeln på toaletten. Kan inte fatta att jag orkar leva i hemlighet. Tvättade av ansiktet, borstade tänderna och gick mot köket. 
- Hej, min vackra dotter! Kom och sätt dig, älskling sa mamma när jag kom in och pussade mig på pannan.
Pussade hennes hand som låg löst på min axel. Tittade upp mot henne och såg att hon log mot mig, jag log tillbaka.
-Vad har du för planer idag då, min dotter? hörde jag pappa fråga.
- Inga speciella, tänkte plugga med Gina efter skolan.
- Vart då? frågade han.
- Vi får se hur det blir, men jag kommer hem tidigt lovade jag.
- Okej bra, inte senare än 19.
- Nej då sa jag och tittade ner på flingorna jag hade hällt upp medans vi hade pratat.
Efter frukosten gick jag till mitt rum för att klä på mig och göra mig redo till skolan. Drog på mig byxorna, en pösigt långärmad tröja och mina converse. Gick in på toaletten för att borsta tänderna igen. När det var klart var det sista kvar.. Det jag hatade att ha på mig.. Slöjan. Flätade mitt korta hår och satte på mig slöjan.
- Hejdå!!

 
Det är så jobbigt att jag inte går i samma klass som Gina. Hatar alla svennejävlar i min klass, bajs hela bunten. Det värsta är att de tror att jag är terrorist eller något. Snackar skit om mig hela tiden, tittar snett..
Jag och Gina är så lika, men ändå så olika. Att vara muslim och syrier är något som man inte brukar se. Speciellt så religiösa som mina föräldrar är. Gina är kurd, hon är fri som en fågel. Ingen slöja, inga regler i hemmet. Mina föräldrar är födda och uppvuxna i Syrien, jag var 3 år när vi flyttade hit till Sverige. Ginas föräldrar är födda här. Hennes mor- och farföräldrar flyttade till Sverige när de var unga. De lever nästan som svenskar.
-
Rasten är kort idag, men det räcker för mig. Så länge jag får vara med henne så bryr jag mig inte om hur länge det är. Såg henne komma mot mitt håll, hon log med sitt stora leende. De där läpparna.. Dess glans.. De stora fina ögonen.. Obeskrivlig känsla..

Fortsättning följer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0