.

Allas familjer höll på att planera bröllopen. Det gick så segt, även om det hade gått 5 månader. Fan.. vi båda var så sjukt trötta på det här..

-Jag ska berätta för mina föräldrar sa Gina.

Vi satt utanför oss. Hon bodde ju bara några portar ifrån mig. I båda hemmen satt dom och diskuterade. Och ingen av oss orkade höra.

-Jag ska berätta att jag inte vill gifta mig för att jag är kär i någon annan sa hon.

-Nej säg inget.. Det kommer bli värsta tjafset om det.. Man vet aldrig alltså sa jag fort.

Jag ville inte att allt skulle bli förstört. Inte hennes familj. Inte hennes liv. Inte hon.

-Exakt! Man vet aldrig. Jag måste vara öppen mot dom. Jag ska berätta

---

3 veckor senare.

Om 2 dagar är mitt jävla bröllop.. *mobilen vibrera*

"Ska vi träffas? Jag vill verkligen va med dig just nu" stod det och det var från Gina. Jag svarade tillbaka att vi skulle mötas utanför mig.

Jag gick ner och vi var med varandra till sent. Men hon satt och grät hela tiden. Täckte ansiktet med händerna Hon ville inte..

Jag kände att tårarna bara rann ner för att det kändes som om det var mitt fel allt det här har hänt. Om jag inte hade sagt att jag är lebb, skulle hon inte kysst mig. Om vi inte hade blivit tillsammans, så skulle vi inte blivit hotade till att gifta oss. Vi skulle fortsätta vara som innan. Leva som innan. Umgås som innan. Och då kanske.. Bara kanske, skulle jag ha tappat känslor för henne och lagt den drömmen bakom mig och bara levt vidare. 

Vi satt och grät tillsammans..

En bil körde in och drog sedan ner sin tonade ruta. Där satt Samir.

-Iddiiiii! Fan gör du? Kom, jalla sätt dig! sa han

-..UrSÄKTA?! Skrek jag.

-Ähäääru dum eller? Tror du jag ska lämna dig med den här horan? sa han plötsligt. 

Hon tog bort händerna och tittade på honom med en sorgsen blick. Mitt hjärta smälte och jag brann! Ställde mig upp och gick mot honom. Öppnade dörren och satte mig i bilen. Jag knöt min hand i ett fäste och slog till han på näsan, det hårdaste jag kunde. Man hörde hur det knäcktes till och blodet rann bara. Han skrek som fan.

-Gina, sätt dig i bilen. Han kör hem oss. sa jag stelt.

Gina satte sig i bilen sakta, utan att säga något. Hon tog ut papper ur sin väska och gav honom det. Han började köra.

 

Gina gick hem själv och vi gick in till mig. Jag tog av mig och gick in som om ingenting hade hänt.

Samir gick in med huvudet bak och ropade på min mamma. Mamma började skrika lätt och pappa gick dit och tittade till honom.

-Ay! AY! Vad har hänt, min son?! sa pappa.

Samir var tyst och tittade på mig.

-Säg då, Samir säg!! fortsatte pappa.

-VAH?! Min dotter, vad är det med dig?! 2 DAGAR INNAN BRÖLLOPET! skrek mamma på mig.

Jag satt där och lyssnade medans dom skällde ut mig. Medans Samir blödde. Jag satt där helt tyst. Men för varje mening och svordom dom än sa så bubblade det ännu mer inom mig. Men jag höll mig.

Dom fortsatte. Det gick ett tag. Dom ställde frågor men ändå så lät dom mig inte svara. Dom fortsatte prata och skrika på mig.

-MEN NU RÄCKER DET!!!! jag fick nog.

Dom blev helt tysta.

-Vad menar du? sa pappa och tittade förvirrat.

-Det här är emot allt vi tror på men.. jag blev tyst

Man såg att dom väntade på att jag skulle fortsätta

Pappa ställde sig upp och gick mot mig. Han höjde båda händerna och jag höll för huvudet, blundade och var reda för att bli slagen. Jag var redo att bli sönderslagen, misshandlad och gul och blå. Istället.. kände jag hans armar runt mig. Han.. kramade.. mig???

-Min dotter.. Jag bryr mig inte om det går emot vår religion eller vår tro. Jag vill inte att mitt barn ska må dåligt bara för det. Jag vill att du ska vara lycklig. Jag älskar dig mer än allt. Och om du är lycklig.. Så är vi också lyckliga. Du får vara med Gina, om hon känner så tillbaka. Jag älskar er båda. sa mamma.

Pappa släppte taget, hans tårar rann. Hade aldrig sett honom gråta tidigare men han log och nickade till det mamma sa.

-Spring.. Ring Gina. Säg att hon ska berätta fö... *mobilen ringer*

Det var Gina. Jag tittade på pappa, han gav mig en blick och menade att jag skulle svara.

-Hallå?? Gina.. Jag har berättat sa jag.

-Dom grät... det blev tyst.

-Mina med. För att jag sa sanningen. Men dom accepterar det. sa hon och grät av glädje.

-V..vah?! Omg Gina mina med!!!! jag skrek av lycka

-Kom ut nunununu!!! sa hon.

Jag sprang ut, utan skor, utan slöja. Släppte telefonen och sprang mot henne. Båda skrek av lycka och kramades och kysstes. Då insåg vi att bådas föräldrar stod vid portarna och log för att vi hade funnit kärleken.

---

Ett år senare är vi på väg till USA. Som gifta.

Jag vaknade till av att någon bankade på ytterdörren klockan 8 på morgonen. Snacka om att inte få någon sömn alls. Gina sov fortfarande. Jag tog på mig något snabbt över huvudet och sprang till dörren för att öppna. I kikhålet såg jag Samir.. Jag öppnade. Jag stirrade på honom och väntade på att han skulle prata. Han stod där tyst.

-Hallå? Ska jag få komma in eller? sa han lugnt.

-Förtjänar du det? sa jag och höjde ena ögonbrynet.

Men han puttade bort armen jag hade mot dörren och tog sig in. Han satte sig på soffan och började prata om det han hade planerat.

-Varför inte? frågade han tillbaka

Jag tittade runt omkring med spärrade ögon och visade att jag verkligen tyckte att han ställde en dum fråga.

-Kärlek skapas inte av tvång. Speciellt inte kärlek mellan oss två sa jag och gick mot köket.

Han kom efter mig och såg besviken ut.

-VAD I HELVETE SÄGER DU, SHEYTAN! HAYWAN! jag sa alla ord jag tyckte att han var.

Han stod där och stirrade tills jag hade pratat klart. Men sjukt nog så hade han en lugnande blick. Jag lugnade ner mig och tittade sedan mot utgången från köket. Gina stod där.

-Vem är killen? frågade hon Samir.

Han svalde en stor klump och sa namnet

-ALLAN?! utbrast hon

-Driver du kula med mig eller?! Vi är fan barndomsvänner, vi är som syskon, det går inte!!! Inte nog med det! Du är fan incest på riktigt! VEM FAN BLIR KÄR I SIN EGEN KUSIN?! JÄVLA ÄCKEL! skrek hon och gick ut från huset. Så fort hon lämnade så fick jag sms av henne där det stod att hon skulle hem.

---

2 veckor har gått och Gina har inte hört av sig, hon svarar heller inte på sms. Jag hoppas varje dag på att hon ska komma till skolan. Mamma och Samir har redan börjat prata om henna-festen. Jag orkade inte bry mig längre..

Måndagen, veckan därpå, var det som det hade varit under 2 veckor. Men på tisdag såg jag Gina i skolan. Det vackra leendet var borta.. Fan har hon på handen? Hon har aldrig smycken. Men en ring?

-Hej.. sa hon när hon kom fram till mig

-Hej. Omg vad har hänt.. Kom vi går och pratar sa jag och gick in i handikap toan.

Vi satte oss på våra häften och hon började gråta. Jag fick tårar men torkade dom snabbt för att inte förvärra det hela. Kramade om henne och pussade henne på pannan.

-Mina föräldrar sa ja till Allan... sa hon och grät lite högre.

Fuck.