Lämna utan ånger - del 10

*Knack på ytterdörren*

Jag vaknade till av att någon bankade på ytterdörren klockan 8 på morgonen. Snacka om att inte få någon sömn alls. Gina sov fortfarande. Jag tog på mig något snabbt över huvudet och sprang till dörren för att öppna. I kikhålet såg jag Samir.. Jag öppnade. Jag stirrade på honom och väntade på att han skulle prata. Han stod där tyst.
-Hallå? Ska jag få komma in eller? sa han lugnt.
-Förtjänar du det? sa jag och höjde ena ögonbrynet.
Men han puttade bort armen jag hade mot dörren och tog sig in. Han satte sig på soffan och började prata om det han hade planerat.
-Innan du fortsätter.. Gina ska inte gifta sig med den där snubben
-Varför inte? frågade han tillbaka
Jag tittade runt omkring med spärrade ögon och visade att jag verkligen tyckte att han ställde en dum fråga.
-Skojar du eller? Varför skulle hon?
-Han är kär i henne
-Kärlek skapas inte av tvång. Speciellt inte kärlek mellan oss två sa jag och gick mot köket.
Han kom efter mig och såg besviken ut.
-Nej, Fatima.. Lyssna på mig, jag ska ta dig till doktorn. Vi kollar upp vad felet är.
-VAD I HELVETE SÄGER DU, SHEYTAN! HAYWAN! jag sa alla ord jag tyckte att han var.
Han stod där och stirrade tills jag hade pratat klart. Men sjukt nog så hade han en lugnande blick. Jag lugnade ner mig och tittade sedan mot utgången från köket. Gina stod där.
-Vem är killen? frågade hon Samir.
Han svalde en stor klump och sa namnet
-ALLAN?! utbrast hon
-Driver du kula med mig eller?! Vi är fan barndomsvänner, vi är som syskon, det går inte!!! Inte nog med det! Du är fan incest på riktigt! VEM FAN BLIR KÄR I SIN EGEN KUSIN?! JÄVLA ÄCKEL! skrek hon och gick ut från huset. Så fort hon lämnade så fick jag sms av henne där det stod att hon skulle hem.

2 veckor har gått och Gina har inte hört av sig, hon svarar heller inte på sms. Jag hoppas varje dag på att hon ska komma till skolan. Mamma och Samir har redan börjat prata om henna-festen. Jag orkade inte bry mig längre..
Måndagen, veckan därpå, var det som det hade varit under 2 veckor. Men på tisdag såg jag Gina i skolan. Det vackra leendet var borta.. Fan har hon på handen? Hon har aldrig smycken. Men en ring?
-Hej.. sa hon när hon kom fram till mig
-Hej. Omg vad har hänt.. Kom vi går och pratar sa jag och gick in i handikap toan.
Vi satte oss på våra häften och hon började gråta. Jag fick tårar men torkade dom snabbt för att inte förvärra det hela. Kramade om henne och pussade henne på pannan.
-Mina föräldrar sa ja till Allan... sa hon och grät lite högre.
-Sshh.. Det löser sig..

Fuck.

Fortsättning följer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0