Mellan två världar - Kapitel 4
Kvällen gick ut på att jag satt i rummet. Jag grät mig till sömns men vaknade upp när jag hörde att det var någon som knackade på dörren. Jag kollade ut från fönstret och såg att det var ljust ute. Skulle ha gissat på att klockan var runt 8. Jag undvek att öppna dörren. Ville ju inte bli tagen ifrån pappa. Så jag satt vid trappan och väntade på att pappa skulle vakna. Efter att dom knackade andra gången så ropade jag på honom.
-Börja packa. sa pappa
-Här ska vi bo.
Fortsättning följer...
-Pappa? PAPPA? VAKNAAA!
-V..Vah.. Vem i helvete knackar på nu?! mumlade han medan han satt gick mot dörren.
Jag satt kvar uppe. Men jag hörde vem det var som hade knackat.
-Hej Mr. Jones! Jag måste diskutera ett par saker med er, ifall det går bra...?
Den rösten kände jag igen. Det var samma kille som knackade på den dagen... Jag ville inte ens tänka på det.
-Ja. Visst, kom in.. svarade pappa.
-Jo, det är så att ni inte har betalat för något. Ni verkar ta det svårt när det kommer till räkningar. Jag föreslår att ni flyttar till en mindre lägenhet. Tills ni kan få allt i ordning.
Va? Flytta?! Men.. Vad händer med Angie då?
-Ja, det skulle kanske vara en bra idé. När kan vi flytta och vart finns det lediga lägenheter? svarade pappa.
Det här händer inte.. Det får inte hända! Vart ska vi flytta?!?!?!
-Börja packa. sa pappa
-Vart ska vi..? frågade jag tyst för att undvika bråk.
-Packa så får du se.
Jag började packa. Skulle jag någonsin få se Angie igen? Jag undrar ifall jag skulle få gå och ta farväl.
-Pappa? Kommer vi att komma tillbaka hit? Eller.. Går det bra ifall jag går och säger hejdå till Angelica..?
Han tittade på mig med en tom blick. Jag fattade direkt fan han menade med den blicken. Jag nickade och gick iväg. Sprang upp för trappan och kände hur tårarna rann. Det var då jag insåg att jag verkligen inte var som andra barn...
-Här ska vi bo.
Compton? Av alla ställen? Skojar han med mig nu eller? Eller vad det här ett straff eller vadå?
-He..hehe den var bra pappa.. När ska vi åka till den riktiga lägenheten?
-Fan menaru, ungjävel? Nöj dig med det du har. Vissa har inte ens det här! sa han och puttade mig in med en kraft att jag föll på alla fyra.
-Upp märej! sparkade han till mig.
Jag ställde mig upp direkt. Varför händer det här alltid mig?
-
-
2 år senare.. 10-åring.
-
Jag hade anpassat mig till människorna i Compton. Finally! Men vänner hade jag inte än. Jag saknar Angie fortfarande. Men vad kunde jag göra? Det fanns inget att göra helt enkelt. Killarna i klassen var annorlunda jämfört med mig. De va mycket omognare. Men det förstod jag ju. Vi var ju bara 10..
-Jävla tönt... hörde jag någon säga.
-Vah? vände mig om och kollade på vem det var.
Jackson skulle alltid hålla på och driva med mig..
-Jävla tönt sa jag. Har du problem med det? Vad vad?!
-Vet du? Jag är så trött på att du ska hålla på såhär.. Jag vill inte ens slösa tid på dig.
Jag hörde att folk bakom "ooahde" bakom mig. När jag kollade bak så såg jag bakom att det började komma fler människor och ställde sig i en ring runt oss.
-Huh.. Fattar inte att du vågar säga emot mig.. Att du ens kollar åt mitt håll! Jag föreslår att du går härifrån. Nu!
-VAH?! Vem fan tror du att du är egentligen?! Du får mig att vilja sätta dig på plats! svarade jag.
-Oj Oj Oj ! Någon leker riktigt farlig!!!
-KÄFTEN! innan jag hann reagera så smällde han till mig.
Jag föll ner på marken och han hoppade på mig, där låg jag medan Jackson slog det hårdaste han kunde.
Under tiden jag låg där hörde jag hur alla hejade på. Men plötsligt så hörde jag en röst som jag inte kände igen men som ville mig väl.
-Hallå! Ey EY! DET RÄCKER!!!
Det jag minst hade förväntat mig; Jackson drogs bort från mig!
-Kom, grabben. Vi sticker.
Jag öppnade ögonen och såg en stor kraftig man stå framför mig.
-Tack för att du hjälpte mig. Men får jag fråga vem du är?
-Jag är Rico. svarade han.
-Okej.. Jag är Travis.
Vi gick från skolan.
-Varför slog han dig?
-Han retar mig bara.. Det är irriterande för att jag gör ju inget speciellt.
-Lugn grabben det här fixar vi med dom andra grabbarna. Du ska få träffa dom sn...
Då ringde hans mobil. Han svarade och gick iväg en bit.
-Ja, chefen. Men det hände en grej som kom i vägen. Jag tar honom imorgon iställ.. Ja, chefen. Ja.. Ja, chefen, innan kl 9. Okej, aa hejdå.."
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
