.

-Vänta bara tills jag får tag... det var pappa.

Jag satt där ute på gatan i vinterkylan. Vad skulle jag ha gjort? Men det var bra, det jag gjorde. Han skulle slagit mig till döds annars.. Jag tog upp mobilen och tänkte ringa Rico. Men jag tvekade.

Jag började gå istället. Jag gick tills jag tröttnade. Jag kände hur tårarna frös till is. Till slut tog jag upp mobilen och ringde Rico. Han plockade upp mig någonstans jag själv inte visste vart.

-A.aa...visst... sa jag medan jag skakade.

-Ja, chefen, men det är han jag pratade om tidigare. Travis. svarade Rico

De började ta fram grejer jag aldrig tidigare sett. Vitt pulver. Det använde pengar för att få upp det här pulvret, rullade 100 dollars sedel och sög upp pulvret med näsan.

Chefen tittade på mig med ett hånfullt leende. Jag log lite tillbaka.

-Kom sa han

Han slutade le.

-Kom  sa jag och höjde rösten.

Jag gick fram. Sakta men säkert. Tog sedeln och provade. Det fick mig att hosta så mycket att det kändes som att jag skulle spy.

-Vad är... det där!? sa jag och fortsatte hosta.

-Det här himmelriket, min vän, är kokain! sa chefen.

Rico stod bakom chefen och såg så besviken ut att det knappt var sant. Men sen så funderade jag på vad jag skulle göra ifall jag inte gick med på det här. Vart skulle jag bo och med vilka pengar skulle jag leva på? Jag kan inte bo hos Rico och kan ju heller inte leva på Ricos pengar.

Chefen drog fram handen och väntade på min för att skaka hand med mig.

-Visst sa jag och drog fram min hand.

Han log mot mig och gav mig sedeln för att jag skulle ta mer. Jag tog sedeln, tittade mot honom och sedan mot Rico som såg väldigt besviken ut, vände mig mot knarket och körde.

---

Fortsättning följer...