Fruktens färger - Kapitel 1
Jag har vuxit upp med folk från slummen. De var precis som jag. Vi bodde i Alabama. Läs vidare för att veta hur jag kom till den här toppen...
1987
-Amy, Det är är mat nu!! hörde jag mamma ropa.
Jag lekte ute ensam på lekplatsen. Aldrig var jag ett barn som hade vänner. Vi flyttade till Alabama när jag var 7 år. Mamma hade fått bättre jobb. Hon fick 15 dollar mer i timmen.
Jag sprang in när mamma ropade. På matbordet såg jag att det låg kokt potatis. Bara kokt potatis.
-Igen? Vi åt ju det igår och i förrigår också ju. sa jag besviket.
-Jaa, man kan inte direkt förvänta sig lyxmaten här på bordet.
Hos oss var det bara jag, min lillasyster och mamma. Pappa hade jag aldrig träffat. Men min lillasyster hade träffat sin pappa. Vi hade olika... Min mamma sa att min pappa dog när han krigade. Men det tror jag inte på. Vilket krig? Vadå krig? Jag tror.. eller jag vet att det inte är sant, jag tror att mamma kom på honom när han tog droger efter att han hade haft samlag med en annan kvinna i deras säng. Och varför tror jag det? För att jag hörde mamma gråta en natt efter att ha druckit några glas av något vin hon fått från jobbet som belöning. "Varför gjorde du såhär mot mig? Jävla horan tog min man! Jävla knarket förstörde honom!! FUCK THAT MOTHERFUCKER!".
Min lillasyster är 6 år. Min mamma visste inte hur hon skulle försörja mig när jag var nyfödd. Hon sålde sig själv. Och det var för att jag skulle kunna få i mig näring när jag var spädbarn. En natt hade hon varit med en man. Han var den sista mannen hon sålde sig till och 3 veckor senare tog hon graviditetstest och det var positivt. Hon kontaktade mannen och berättade att hon var gravid med hans barn. För att vara säkra, tog de DNA test. Det var hans dotter.
Skolan låg en timme ifrån oss. Jag och min lillasyster, Annie, var tvugna att gå själva. Mamma gick till jobbet kl 6 på morgonen.
-Amy, jag går nu! Frukost ligger på bordet och er lunch ligger vid diskbänken. Glöm inte dom! HEJDÅÅ!! störde mamma mig från min underbara dröm.
Jag gick upp för att väcka Annie.
-Annie upp nu.... Annie.. Annie...
-Lite till..
-Nej Annie upp nu!
Det var kyligt ute, så vi satte på oss våra vinterjackor. Min började bli för liten, det såg man också. Annie behövde inte oroa sig lika mycket som jag. Hon kunde använda min senare.
På vägen till skolan såg vi de som gick i min klass.
-Jävla neger... hörde jag någon säga.
-Fattiga smutsbarn... hörde jag en annan säga.
Jag kollade runt och märkte att jag och Annie var de enda svarta här. Stannade upp och väntade tills de fortsatte gå. Annie fortsatte att gå medans hon sparkade på stenarna på marken.
I skolan ville inte Annie leka med mig. Hon ville vara med de andra.
-Dig ser jag ju hela tiden, jag vill inte vara med dig.
Hon hade några vänner på förskolan. Annie var ljusare än vad jag var. Det var för att hennes pappa var mulatt, precis som vår mamma. Men min pappa var från Gambia, ursprungligen. Därför var jag mörkare än vad hon var.
Dagen ville jag inte minnas. Fast när jag tänkte på de så var dagen precis som alla andra dagar.
-Hey.. Heey... Smutsbarn! hörde jag någon ropa.
Jag undvek att kolla bak för jag visste att pojken ropade på mig. Plötsligt hörde jag steg. De blev högre och högre. När jag minst anade det, slog pojken mig i huvudet.
-AJ!! Skrek jag till.
-KÄFTEN! Nästa gång jag ropar så kollar du, jävla neger!!
-Richard! NU SÄTTER DU DIG PÅ DIN PLATS! PÅ EN GÅNG! Skrek fröken.
-Ja visst fröken, jag ville bara visa Amy vart hennes plats var. Svarade han och började gå mot sin plats.
-
Jaa, t.o.m. 7 åringarna i min skola var hjärntvättate och tänkte illa om oss....
Fortsättning förljer....
Kommentarer
Trackback
