.

"Varje steg, varje andetag, varje ögonblick.. Det är bara att acceptera att det aldrig kommer bli något mellan mig och Gina.. Svårt att göra, men det är ett måste. Jag får låta det vara och uppskatta det jag har nu. Stegen hon tar, andetagen hon tar, varje ögonblick..." Detta säger jag mig när något händer. Hon har precis berättat att hon och Amir har snackat. Han la till henne efter att hon hade puffat tillbaka. De hade pratat sedan den dagen jag var hos henne.. 

 

-Han är så sjukt gull... Oh fan, där är han ju! sa hon och log mot honom.

-Hej, är du fortfarande på ikväll? frågade han henne och log tillbaka.

-Aah.. Absolut! 

Väntade tills han gick iväg.

-Middag? utbrast jag. Gumman, vilken invandrar kille här i Köping tar ut en tjej på middag? Man får hoppas på det bästa, jaa. Men alla är skit snåla.

-Meh fan va du är negativ! sa hon och skrattade.

---

Satt och lekte på mobilen, när jag fick sms av Gina. Öppnade smset med glädjen och där stod det att hon skulle komma till mig. Med samma glädje flög jag upp från soffan och fixade håret, då jag ändå vad hemma och inte behövde ha slöjan på mig. Hörde att det ringde på dörren och sprang dit för att öppna. När jag öppnade såg jag henne.. Sjukt vacker! Hon hade fixat sig till ikväll. Dom honungsbruna ögonen lös, dom glansiga läpparna nådde upp till öronen, den där vackra kroppen.. Obeskrivligt! När hon kom in och kramade mig.. Det enda jag kunde tänka på var lukten.. Hennes kastanjefärgade hår luktade gudomligt. 

-Neej var inte det. Det kommer gå bra. sa jag lugnt med ett leende

-Jag sa att han skulle plocka upp mig här, går det bra? frågade hon.

-Gud, Gina.. Du är verkligen vacker! sa jag

-Är det sant? Är det inte för mycket? sa hon osäkert och log lite.

*sms-signal*

-Det är han, han är här nu. Omg... Önska mig lycka till! sa hon och tog på sig jackan.

Sa inget, gav henne ett leende medans jag såg på när hon gick ut.