Mellan två världar - kapitel 7
Jag fick bra med pengar. Det var så livet var.. Det lekte. Det lekte med mina känslor. Med folket omkring mig. Men saker som jag inte borde hålla på med...
*Mobilen ringer*
6 timmar senare
Fortsättning följer...
Rico och jag hade inte snackat på flera veckor. Han gillade inte beslutet jag tog. Men nog med att bli bossad runt, livet blev ju bara lättare nu! Har ett jobb, har egen bostad som jag betalar med lätttjänta pengar. Som sagt, livet leker.
*Mobilen ringer*
-Hallå? Aa, tjena chefen.. Aa..ah visst.. okej..tja.
Jag började promenera mot platsen som jag skulle till. När jag kom fram såg jag Rico, chefen och chefens kralliga vakter.
-Tjena grabbar.. Tja Rico
-Tjena, grabben... svarade han och tittade bort.
-Trav.. Vi släpper dig.
-Vah.. vänta vänta.. VAH?! VADÅ SLÄPPER? sa jag och gick mot chefen
-Ni kan inte bara sparka mig!
-Tyvärr så kan vi det, min son... sa chefen.
Jag gick fram och tillbaka och visste inte vad jag skulle göra. Frustrerad. Vände mig mot de och tittade de i ögonen. Började gå sakta bakåt och vid ingången vände jag mig om och började springa. Sprang så fort jag kunde. Till slut kom jag fram till ett ställe. Dörren var öppen och med det jag har varit med om, brydde jag mig inte om att knacka för att titta om någon var där. Jag gick in. Stället var mörkt. Men jag tog upp min mobil för att kunna se vart jag gick. Jag såg att det låg ett stearinljus på ett litet bord. Tände den med min tändare. När ljuset tändes, kunde man se hela stället. På min högra sida fanns en soffa och ett soffbord och på min vänstra fanns en tv. Men tv:n hade gått sönder. Jag gick till ingången för att stänga dörren, satte mig på soffan och tog ut kokainet. Jag hade en påse kvar. Skulle jag vara sparsam eller skulle jag ta allt på en gång? Jag hade inga pengar för att köpa mer. Men jag vill så gärna ha allt på en gång.
Kör bara. Jag tar allt. Vad är det värsta som kan hända? Jag tittade på klockan för att titta hur mycket den var och för att jag skulle skriva upp tiden på min mobil ifall jag skulle slockna. 8.32 pm. Jag tog min 100 dollars sedel och började suga in allt....
6 timmar senare
-
Jag vaknade upp. När jag tittade på bordet fanns inte ett enda korn av det pulvret kvar. Jag gick ut för att ta en promenad. Gick mot tågstationen och satte mig på tåget mot Toronto. Måste hälsa på mamma...
Jag var fortfarande lite borta. Men hörde att någon ropade på mig. En tjej. När jag tittade upp, såg jag henne.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
